Dag53 till Dag68, Ett avbrott i viktresan = semester. Mötet med vågen. Nya tag med joggingskorna.

Från Dag53 till Dag68
I min viktresa, eller som jag har sett det på sista tiden, min viktkamp, har jag precis haft ett underbart avbrott som kallas semester. Vi i familjen, passade på att, innan högsäsongen drog igång, ta en tur till Grekland med sol, blå himmel & Bad och självklart massor av god mat.

Vyn från min solstol

Nu ska ni inte tro att semestern är lika med total tillåtelse av frosseri åååå nej! att ta på sig en bikini varje dag är en grym påminnelse om vad jag har gett mig den på att genomföra. 
Framför spegeln på hotelrummet hade jag kunnat blivit knäckt av att min inre bild av mig själv inte alls stämde överens med tjejen jag såg i spegelbilden eller så kunde jag välja att se alla positiva förändringar som det redan finns spår av efter dessa två månader. T.ex min bikini satt ju sååå mycket bättre mot förra året. Min älsklingsklänning satt också mycket bättre tack vare att jag har tappat hela 15 cm i midjan och min kondition i värmen var en klar förbättring. Lycka i småförpackningar!! 

Vy från vår balkong

Under semesterns första dag var jag och min galla väldigt osams, för efter att i två månader ha ätit mat med väldigt låg fetthalt så njöt jag av äkta grekisk yoghurt, fetaost, grekiska små korvar m.m. vilket gjorde att den slog helt bakut. I efterhand tyckte jag väl att jag skulle ha kunnat räkna ut det med stortån men det behävdes så lite för att jag skulle må så dåligt, jag trodde att jag hade större tolerans. Men inget ont som inte för något gott med sig, första dagarnas illamående gjorde att jag under resten av semestern undvek saker som bröd, pasta ...saker med vetestärkelse helt enkelt och upptäckte att min konstant molande magvärk försvann och att magen svullnade av ett snäpp.  
Jag tror att semester var precis det jag behövde eftersom innan vi åkte hade jag hamnat i en vikt & träningsstress och det grekiska tempot i kombination med solen och värmen lappade och lagade mig.

Väl hemma i ett regnigt och kallt Sverige klev jag upp på vågen med både oro och spänning, hur skulle jag ha klarat veckan? Vågen visade +0,6kg. Faktiskt BARA +0,6kg! Min starka reaktion på det resultatet var jag däremot inte alls beredd på, jag kände mig fullständigt som en förlorare, på gränsen till att gråta, samtidigt som min hjärna sa till mig att det var väl bra att det inte blev mer och att det var semestern värd eftersom jag hade mått så bra för övrigt. Trots den reaktion sa jag till min sambo "kan vi gå ut och jogga?"
Igen vill jag säga tack till min sambo som stöttar mig, för ibland får jag en oerhörd ångest precis innan jag ska ge mig ut och jogga och är på väg att gå in och då känns det så skönt att någon fångar upp mig och mentalt coachar mig tillbaka. 


Jag vet att några av er som följer mig på min viktminskningsresa har, under vägen, frågat mig hur långt jag orkar jogga? Och av någon anledning har jag inte alls velat vara öppen med det eftersom det inte är långt MEN jag började för två månader sedan med att knappt orka jogga 300m till att idag klara av att i snigeltakt jogga 2km. Det var en oerhörd glädje när jag efter min joggingtur kunde läsa av min RunKeeper App och inse att den stod precis över 2km. Och även om ALLA i joggingspåret sprang om mig så brydde jag mig inte!  HejjaOSS!!

Sedan första joggingturen efter semestern har det både varit blodomloppet och powerwalk i bra tempo samt ett CX-pass tillsammans med min BootCamp tränare och firande av vår svenska nationaldag.
Och imorse när jag klev upp på vågen hade jag tappat både semesterns viktuppgång samt 0,6kg till så totalt -1,2kg. 


Seger!!